Glasburkar och glasvaser hör inte hemma på en kyrkogård. De utgör en stor risk för dem som jobbar på kyrkogården och naturligtvis även för besökare.  När vasen/burken inte används är det en del som lägger den bakom gravstenen.  Man tror kanske att den ligger där i tryggt förvar till nästa gång den ska användas.  Men personalen klipper och trimmar gräset runt stenarna och det är så lätt att glasburken krossas av en trimmertråd. Sen kommer någon som inte ser att det ligger glasskärvor i gräset. Likaså om det ligger en trasig glasburk mellan en sten och en häck. Häckarna rensas och klipps och det kan sluta riktigt illa om någon sätter foten eller handen i en glasburk.

Vi plockar bort och kastar de glasburkar vi hittar. Det brukar vara typ rödbetsburkar, gurkburkar eller liknande. Är det finare vaser kastar vi dem inte utan vi beslagtar dem så kan ägaren få tillbaka sin tillhörighet.

Det är så frestande att ta med en liten burk till vårens allra första blommor, men leta upp en burk som inte är av glas. Och ta med den hem när den inte behövs längre!

 
Om man inte vill köpa en egen gravvas så finns det utlåningsvaser på kyrkogårdarna.  

Det är inte ovanligt att de gröna vaserna blir kvar bakom gravstenarna. Men för allas trevnad, sätt tillbaka vasen i hållaren när blommorna vissnat! Eller använd den till nya blommor vid graven!
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej