Fattighuset i Nässja håller på att bli församlingshem. Det rödmålade huset med vita knutar, beläget i anslutning till kyrkogården, har två våningar. Den nedre våningen har entrédörr åt väster och övre våningen nås genom en dörr från andra sidan direkt från kyrkogården. Det finns ingen inre förbindelse mellan våningarna. Huset är rena idyllen med sagolik utsikt över östgötaslätten och Vättern.  
 
Hur såg det ut i huset när det var bebott av personer som benämndes fattighjon? Vi ska få följa med en liten Nässjatös i början av 1900-talet då det inte var fullt så idylliskt. Elvira var född år 1900 och kom med sin familj till Nässja (först Nässja gård, sedan Jernevid) hösten 1904. En dag när hon såg sig omkring i omgivningen stötte hon på en tant och det visade sig att den gamla bodde i fattighuset. Tanten ifråga skulle hämta kaffevatten i en närbelägen brunn och det blev så att Elvira kom i samspråk med henne.  Elvira var snäll och beslöt sig för att hjälpa den gamla, som hade nedsatt syn, att bära in vattnet i huset.
 
Husets nedervåning bebos av 7-8 personer. Det är inte mycket plats för var och en. Den lilla matranson man har förvaras i en personlig låda med lock under respektive sängplats. Potta och spottkopp vid sidan om lådan. Det är skumt inne i huset. Visserligen finns det ett par fönster men de har troligen inte tvättats sen de sattes in. Golvet känns som en grusgård, det knastrar under fötterna. Och det är vägglöss. Nerlusat. Högar av löss ihopkrafsade i hörnen. Fullt av löss i sängarna.
 
De gamlas kläder är smutsiga och slitna. Man går i sina kläder dygnet om, vecka efter vecka, månad efter månad. Hygienen obefintlig. Kanske orkar någon gå ner till sjön en sommardag för att skölja ett plagg och hänga upp det att torka i ett träd.
 
Elvira välkomnas när hon kommer.
- Gud välsigne dig flicka! säger de i kör.
Kaffevattnet är efterlängtat. Dagens höjdpunkt.  Pannan är så full av sump att det inte går att hälla i något vatten. Därför måste Elvira först ösa ur lite sump med en sked innan det går att fylla på med nya bönor och vatten. Sedan kokas livets dryck och serveras.
- Jag får en kopp!
- Fyll på lite till!
 
Så rullar livet på i fattighuset. Det är för kallt eller för varmt. Skitigt. Mörkt. Trångt.
Elvira är ljuset i de fattigas tillvaro en liten tid. Sedan är det dags för henne att börja skolan. Skolan i husets övervåning med ingång från kyrkogårdssidan. Hon vinkar till sina vänner när hon går förbi och ibland har hon med sig en kaka bröd som gamlingarna får att dela mellan sig.
 
Vilka var dom, människorna som lilla Elvira tog som sin uppgift att pyssla om? Det var änkorna Charlotta, Brita Lisa och Lena i 75-80-årsåldern. Det var Johan Adolf och det var Kalle som ursprungligen kom från Lommaryd. Vidare ett gift par, Per Gustaf och Johanna Jonsson. Båda var födda 1834 och båda avled 1909,mannen i april och kvinnan i maj.
 
I november 1910 flyttade Anna Sofia Wiss av okänd anledning från fattighuset i Eneby (också Nässja församling) till fattighuset vid kyrkan. Det blev ingen lång vistelse då hon avled julafton samma år.
 
1911 flyttade en familj in, Frans Oskar Adamsson med fru, dotter och dotterdotter.
Det här livet känns väldigt avlägset för oss som lever idag men det är bara lite drygt 100 år sedan.
Huset ligger alldeles intill kyrkogårdsmuren.
Från gaveln.
Ingången till f d skolan numera församlingshem.
 
 

Kommentera

Publiceras ej