marianneanderson.blogg.se

Emil Nordén sitter på dikesrenen vid Norehoff strax utanför Vadstena. Han funderar:

- Vilken väg ska jag välja? Ska jag gå hem till föräldrar och syskon i Nässja eller ska jag fortsätta söderut mot Jönköping?

 

Detta utspelar sig sommaren 1905. Emil är 17 år och har just lämnat ett arbete hos en smed som håller på att bli slav under flaskan. Det är varmt och skönt där vid dikeskanten. Han lägger sig ner i gräset och slumrar nästan till en stund. I tanken drömmer han sig tre år tillbaka i tiden då familjen, bestående av sju medlemmar, flyttade till statarstugan på Nässja gård. Höskrinda lastad med möbler och annat bohag. Det ösregnar. Han får drängplats på gården. Efter en tid skär det sig mellan dräng och patron. Drängen avviker.

 

Emil vaknar upp ur drömmen. Nu måste ett beslut fattas. Hem eller inte hem? Emil beslutar sig för att inte gå hem. Märkligt kanske vi kan tycka men han förflyttade sig per apostlahästar och det var trots allt en bit att gå. Han ville inte heller tränga sig på familjen och han var i den åldern att han måste försörja sig själv. Han reser sig upp och går med bestämda steg söderut.

 

Beslutet som fattades där vid dikeskanten var inledningen till det äventyrliga liv som Emil Nordén berättar om i boken "Från statarstugan till Röda armén". Ett revolutionärt sinnelag drev honom på hemliga vägar till Röda armén. Han studerade ryska. Nordén blev Miller. Han kunde kalla sig gevärshantverkare, svarvare, maskinkonstruktör, sjöman, pälsuppköpare, bergsprängare, brunnsborrare etc. Hans svenska fru gav honom permission från äktenskapet när han kände sig manad att resa. När han återvände till Sverige lämnade han kvar en rysk fru och barn.

 

Boken gavs ut 1962 på Arbetarkulturs förlag.

 

Återkommen till Sverige besöker Emil Nordén Nässja. Det visar sig att föräldrarna numera är förvisade till fattigstugan. Huset kallas visserligen officiellt ålderdomshem men i folkmun är det fortfarande benämningen fattigstuga som gäller. Fadern Johan Fredrik hade blivit stångad av en tjur och eftersom han inte längre var arbetsför blev föräldrarna vräkta från sin dåvarande bostad. Det här kan inte Emil Nordén acceptera. Han vill få bort sina föräldrar därifrån och det omgående. Efter några turer lyckas han hyra en bostad åt dem i Östnässja.

 

Enligt församlingsboken flyttar föräldrarna till Östnässja 1928. Då har de levt sitt liv på ålderdomshemmet i sex år. Kanske var deras sista år i livet de bästa åren. Statdrängen Johan Fredrik Nordén (1857-1936). Hustrun Johanna Sofia (1864-1934).

 

Till sist kan nämnas att Emil Nordén (1888-1962) var äldre bror till den Elvira (1900-1986) som jag berättat om i tidigare blogginlägg (hon som tog sig an de gamla på fattighuset i Nässja).