Den som spelar Candy Crush fattar vad jag menar. För den som inte fattar vad jag menar så är Candy Crush ett dataspel. Det gäller att ta sig från nivå till nivå genom att klara vissa uppgifter t ex skaffa sig ett föreskrivet antal poäng. Man har ett visst antal försök, kallat "liv", på de olika nivåerna. Klarar man inte uppgiften är det stopp och man får vänta si eller så länge innan det går att fortsätta på nytt. Det är då man kan be andra Candy Crush-spelare om nya "liv" så man kan fortsätta sin egen klättring uppåt i nivåerna.
Jag har alltså testat detta spel. Resultatet blev att jag hoppade av väldigt snabbt. Detta är definitivt ingenting som jag vill lägga min tid på. Det jag märkte snabbt är också att det är beroendeframkallande. Lite kul i början och snart är man fast i strävan att komma uppåt (till vad?) och att skaffa så många nya "liv" som möjligt. Samtidigt är det en tävling eftersom man ser hur långt andra kommit på vandringen och vem som har lekt mest under en dagsetapp. För att använda ett uttryck som tycks vara inne nu - helsjukt (åtminstone i mina ögon).
Jag har klarat livet än så länge utan att hamna i någon form av drogberoende. Min strävan är att fortsätta på den vägen och jag ska förhoppningsvis även försöka klara av att inte heller bli spelberoende. Dock är det bara att konstatera att de här små prylarna vi alltid bär med oss, och som mycket i livet kretsar kring, är både bra och dåliga. Det är lätt att missa det riktiga livet och hamna i en låtsasvärld.
Så - jag har inga "liv" att dela ut till någon!
Kommentera