Det är drygt 40 år sedan jag bodde i Lund. Ett år blev det. Idag var det dags för ett återbesök.
Visst är det en trevlig stad men som den människa jag är idag förstår jag inte riktigt vad jag skulle där att göra när det begav sig. Kantorsexamen av lägre graden och musikvetenskap 40 poäng. Vad skulle jag med det till? Det förstnämnda har jag ägnat mig åt lite under årens lopp men det sistnämnda får nog föras in på nöjeskontot.
Den största behållningen av Lundatiden är kyrkokörsången under den suveräne domkyrkoorganisten Folke Alms ledning. Han var den första människa med absolut gehör som jag träffat och jag var full av beundran över hans sätt att leda en kör. Det var då den kyrkokör i Sverige som hade lägst medelålder vad gäller sångarna. Om jag minns rätt var den äldsta i kören då 27 år. Själv var jag 21.
Det blev ett kyrkogårdsbesök idag också - Östra kyrkogården. Det är en kyrkogård som präglas av minnesmärken över folk från den akademiska världen.
Hittade bl a Folke Alms gravsten.
Hittade bl a Folke Alms gravsten.
Gravstenar kan som bekant se ut på olika sätt. Här kommer några exempel:
Järnstaket är inte ovanliga på kyrkogården.
Är det inget helt staket runt graven så är det i alla fall en grind.
