På sätt och vis beundrar jag veganers levnadssätt. Hur orkar man att hela tiden vara koncentrerad på vad man stoppar i sig och vad man köper i övrigt? Jag äter ute flera gånger i veckan och det finns inte så vidare värst mycket veganmat på matsedlarna. Kanske inte något för en rättrogen vegan.
Idag har jag ätit vegetarisk mat på en av stadens restauranger. Vad jag kan bedöma så var det mat lämplig även för veganer. Dock vet jag inte om något oveganskt (heter det så?) hade använts i tillagningen. Jag ville inte fråga eftersom jag trots allt inte är rättrogen. Gott var det i alla fall så kanske var det lite smör med på ett hörn.
Jag vill nog påstå att det inte går att vara vegan i en liten stad om man som jag saknar intresse för matlagning. Att hela tiden leta efter nålar i höstackar och titta på innehållsförteckningar och fråga om ingredienser så fort man äter på krogen eller bara vill ta en fika. Och att hela tiden vara en avvikare som andra ska ta hänsyn till. Jag har själv fram till 60 års ålder varit tedrickare bland kaffemostrar (och morbröder) och den avvikelsen kändes jobbig ibland. Hur skulle det då inte vara att alltid behöva be om särskild mat?
Jag sitter i min fåtölj av skinn med en yllekudde bakom ryggen och funderar. Nästa vecka är det nog dags att ta fram skinnjackan. Hösten är kommen!
