Finns det något som engagerar mer än väder och vind? Vi blir liksom aldrig riktigt nöjda. Är det inte för varmt så är det för kallt eller andra fel. Jag kan inte säga att jag älskar snö men det finns många andra som gör det och då får vi unna dem den här tiden. Min favorittid kommer också vad det lider.
Det här med snöröjning blir alltid en het potatis. Någon dag efter att den efterlängtade snön har kommit så börjar vi gnälla på dem som sköter röjningen och på kommunen. Varför blir ”min” gata snöröjd så sent? Kan dom inte börja här istället? Här bor många som ska till jobbet! Varför plogar dom igen min garageuppfart när jag ska ut med bilen? Varför plogas inte trottoarerna? Varför kör dom inte bort snön? Varför sandas det så dåligt?
Det finns mängder av frågor och det finns många som minsann vet hur det skulle kunna vara om de skötte röjningen. Det är som alltid lätt att sitta vid fikabordet och lösa problem.
Vi vet egentligen svaret på många av de frågor vi ställer oss. Det finns inte hur många snöröjare som helst, varken maskiner eller människor, så de måste börja någonstans och sluta någon annanstans etc , etc. Det är märkligt att vi inte lär oss att snö faller överallt och inte bara där vi vill att den ska vara.
Än så länge har det faktiskt inte kommit särskilt mycket snö (och då talar jag om Östgötaslätten) så jag begriper egentligen inte varför det klagas. Jag har hört folk som säger att det är skandal hur illa snöröjningen sköts. Då lever vi väl ett väldigt bra liv om vi kallar det skandal. Jag upplever att stadsbor (ursäkta) är mer benägna att klaga än landsbygdens folk. De sistnämnda är mer vana att klara strapatser av olika slag, speciellt när det gäller vädrets makter.
