Släktforskares och gravrättsinnehavares intressen stämmer inte alltid överens. Ibland händer det att en gravrättsinnehavare återlämnar den grav han/hon haft ansvar för. Sen upptäcker någon annan släkting att stenen försvunnit och blir väldigt besviken. Vissa blir till och med så besvikna att de t ex på facebook anklagar kyrkogårdsförvaltningar att aktivt arbeta för att få en mera lättskött kyrkogård. Jag vet naturligtvis inte hur andra arbetar men i den förvaltning jag jobbar i är vi på det klara med att vi sköter kyrkogårdar och inte kala parker. Vi arbetar inte aktivt för att få bort gravstenar, snarare tvärtom. Vi lägger mycket kraft på att försöka hitta gravrättsinnehavare till de gravplatser som saknar ansvariga. På en kyrkogård finns det alltid en hel del gravar som inte har ansvarig innehavare. Det är som bekant så att en släkt kan dö ut. Och vi tar inte bort en sten bara för att det inte finns en innehavare. De stenar som plockas bort är återlämnade. Vissa återlämnade stenar får stå kvar på sin plats av kulturhistoriska skäl.
Jag skulle önska att den gravrättsinnehavare som beslutat sig för att återlämna en grav tänker efter om det kan finnas någon annan som vill ta över ansvaret för graven. Fråga runt bland de närmaste släktingarna i alla fall!
Sen skulle jag också vilja uppmana den som har intresse för en speciell grav att kontakta gravrättsinnehavaren och samråda så man vet var man har varandra. Vet man inte vem som är gravrättsinnehavare är det bara att ringa den kyrkogårdsförvaltning som sköter kyrkogården och fråga. Sen kan det vara komplicerade familjeförhållanden som gör att man inte vill ta kontakt med innehavaren av gravrätten. Det finns också möjlighet att bli antecknad som intressent. Då vet förvaltningen, om graven skulle återlämnas, att det finns någon som vill ta över ansvaret.
