Då var det dags igen - ankdammsbokslut. Ett riktigt bokslut redovisar både plus- och minussidor, jag väljer att fokusera mest på det positiva.
Förändringar på jobbet har präglat arbetslivet. Vi har under hösten flyttat in i fantastiskt fina lokaler vid Nya kyrkogården i Vadstena. Tre nya byggnader. Jag har skrivit rapporter under byggtiden så det räcker med att säga att det blivit ett riktigt lyft.
Inventering i kyrkor är en av alla mina roliga arbetsuppgifter. Det ska göras med jämna mellanrum. Årets inventering har vi gjort med anledning av förestående kyrkoherdeskifte. Landsortskyrkorna är avklarade. Klosterkyrkan sparar vi till januari.
En trevlig sommaraktivitet var utställningen "Sjöfolk vid Vättern" i Örberga sockengård. Det blev två intensiva veckor med många människor som kom på besök. Lokalhistoria intresserar! Det finns egentligen hur mycket som helst att plocka fram i ljuset, varje människa har pusselbitar att bidra med. Sedan ska man komma ihåg att utställningar gör sig inte själva, det krävs stort engagemang och mycket ideellt arbet. Det gäller att hitta och samarbeta med människor som brinner för sin sak. De människorna växer inte på träd!
För att fortsätta på utställningstemat så har entrén i vår nya personalbyggnad vid griftegården blivit ett minimuseum. På väggarna hänger äldre redskap som använts i samband med kyrkogårdsskötsel. I ett par glasskåp visar vi saker med anknytning till dödsfall och begravning t ex damhatt med slöja, sorgsmycken, sorgband, olika dokument och foton.
Som vanligt (14:de året) var jag engagerad i spetsmuseets sommarutställning "Korsning, vridning, nål - knyppelkonstens mål". Uteknypplingar i trädgården har vi också sedan några år tillbaka och i år med hjärtan som tema. Den konstnärliga kvaliteten på trädgårdsutställningen var jämn och högre än tidigare år. Jag påpekar att det är min personliga bedömning, smaken är som bekant väldigt olika.
När det gäller spetsmuseet i övrigt har vi inte legat på latsidan. Det har sorterats och arkiverats. Det är fil dr Kristina Malmbergs material som nu fått sin slutförvaring på landsarkivet och spetsmuseet har fått en stor del av hennes boksamling. Vidare pågår förberedelser inför kommande sommarutställning men om det tänker jag inte gå händelserna i förväg.
Den extremt varma sommaren ägnades bl a åt bokskrivande. Fotografen Åke Svensson och jag samarbetar i vårt femte bokprojekt. Kan avslöja att bokens titel blir "Knypplingens mysterium". Det är ingen ny lärobok och inte heller en deckare. Det är mera en dokumentation av spetsmuseets 15 år och en titt på våra samlingar. Förhoppningsvis kanske lite inspiration för någon att trassla in sig i trådkonsten och börja på knyppelkurs.
Ekonomisk uppmuntran, i form av kulturpris från grannkommunen, blev det under året. Väldigt kul!
Det var en kortfattad redovisning av diverse olika projekt jag varit engagerad i och vissa tycker säkert att jag försöker visa mig på styva linan. Jag kan försäkra att det finns minst lika mycket jag inte gjort som borde gjorts, det finns det som skulle gjorts på annat sätt och det finns det som jag gjorde fel.
Den som läser mitt bokslut kan också lätt konstatera att jag umgås mycket med den tid som varit. Dokumentation, arkivarbete, bokskrivande, utställningar. Kan det bero på att jag har lättare att umgås med folk som har levt än de som lever nu? Det är, även om önskan finns, inte enkelt att förändra sig som människa. Att bli mingelmänniska verkar i mina ögon ouppnåeligt! Eller också får man acceptera att man är den man är - fast dit har jag inte kommit ännu.
Jag ska ta med någonting från minussidan också. Med ojämna mellanrum blir jag påmind om mina bristande datakunskaper. Så snart jag ska göra något nytt med hjälp av en dator uppstår problem. Jodå, jag vet att det finns handböcker! Även på svenska. Det hjälper mig föga eftersom jag ändå inte förstår "dataspråket". Man måste ha någon slags grundkunskap. Förstå vilken knapp eller kabel som avses. Vidare behövs tålamod i kubik för att läsa 100-tals sidor text med hänvisningar till höger och vänster, fram och tillbaka och upp och ner. Man kan deppa ihop för mindre! Och om något lyckas handlar det mera om tur än skicklighet.
Ibland jämförs knyppling med datorer. Att dessa båda företeelser skulle ha någon slags gemensam grund. Skitsnack! I vilket fall som helst hjälper det inte ett smack att vara knyppelkunnig för att förstå sig på datorer. Jag ser ingen som helst likhet mellan dessa trådar och nät! Det är bara att inse sin begränsning (och ålder) och krypa till korset och be yngre förmågor om hjälp...
Gott Nytt år!
Kommentera