När jag var liten fanns det tanter som sparade begagnade plastpåsar. Jag tyckte det var väldigt märkligt, kanske t o m lite knäppt. Vad ska man ha gamla limppåsar till? Och apelsinpåsar och äpplepåsar och andra påsar? Det blir hur mycket påsar som helst om man sparar dem.
Tanter (då var det mest hemmafruar) som sparade plastpåsar sparade även begagnat presentpapper och snören för att återanvända. Det fanns de som på insidan av skafferidörren hade förvaringspåsar av tyg med olika fickor t o m med broderier. Det kunde vara broderat ordet snören på snörfickan och ordet påsar på påsfickan och som ses ovan kork på korkfickan.
Då tyckte jag det var löjligt. Nu har jag faktiskt större förståelse för varför tanterna gjorde som de gjorde. De var födda i en tid då många hade svårt att få ekonomin att gå ihop. Vi som är födda i en slit-och-släng-tid har aldrig behövt vända och vrida på slantarna så som de gjorde.
Samma tanter hade med sin speciella väska, modell större, när de gick till affären. Och vi som vill framstå som så väldigt förståndiga och miljömedvetna!
Kommentera