Hösten 1902 lämnar en 17-åring ett litet torp i Vånga socken. Han reser från föräldrar och fem syskon. Från Göteborg går färden till det stora landet i väster, med destination Moline i Illinois.
Det här är hans koffert. Den är stor och tung med kraftiga järnbeslag och har till och med små hjul på undersidan. Några klisterlappar är ännu delvis läsbara och resenären har målat dit sina initialer VA (Victor Anderson).
Sitt första jobb på amerikansk mark får ynglingen i en fabrik som producerar lantbruksmaskiner. Tillverkning av självbindare blir hans huvudsyssla. Många år senare köpte en granne till Victor en begagnad bindare. Det visade sig att den kom från den fabrik i Moline där Victor hade arbetat.
Efter flera års jobb i Minnesota och Wisconsin återvänder resenären 1908 till hemlandet. På självaste julafton kommer han, till föräldrars och syskons glädje, hem till Vånga. Lillasyster Astrid, som var 5 år när Victor reste, känner inte igen sin storebror sex år senare.
Victor var en äventyrare och nu hade han fått smak på det här med att resa och ta jobb lite varstans. Efter åtta månader hemma i Vånga reste han med Mauretania över Atlanten. Denna gång drog han iväg till Seattle i Washington. Om han hade tankar på att gräva guld vet jag inte. Däremot vet jag att han hade tänkt fara till Alaska men avstod då han inte ansåg sig tillräckligt vältränad i skidåkning. Istället blev det en period i betydligt varmare klimat, Kalifornien och Arizona. Världskriget fick honom så småningom att återvända till Sverige. Han ville inte riskera att bli indragen i kriget.
Inte heller denna gång blev han kvar i hembygden. Tanken var att åka över i oktober 1915. Han fick dock inte resa eftersom han inte kunde visa upp beväringsbok där det framgick att han hade uppskov från det militära. Det blev istället jobb i Göteborg, på Lindholmens mekaniska verkstad, med båtbygge.
Så småningom kommer han i alla fall iväg till Connecticut och Hartford. Han träffar ett brödrapar från Båraryd i Småland. De blir goda vänner och snart träffar han också deras syster Theresia.
Sommaren 1919 lämnar Victor och Theresia Amerika för gott. De gifter sig och en bit längre fram i tiden blir de mina farföräldrar. Amerikakofferten är min finaste möbel.
Kommentera