marianneanderson.blogg.se

Jag är ingen flitig läsare av Expressen, köper den ungefär en gång per månad. Den här veckan fick jag ett infall och köpte månadens exemplar. Ögonen fastnade vid en krönika av Cecilia Hagen med rubrik: Snart är begravningar den umgängesform som bjuds.

Ibland kan det vara svårt att avgöra om en krönikör menar allvar eller om det bara är nonsens i det som skrivs eller ett försök att vara rolig. ”När jag tänker på min egen död, må den aldrig inträffa…” eller ”Men om man nu ska dö...”. Det är kanske rädsla för döden det handlar om och Cecilia Hagen avslutar också krönikan: ”Inte ett ord till i detta plågsamma ämne.”

 Nåväl, hon skriver: ”Det är så många begravningar: Snart är begravningar den umgängesform som bjuds. Enda tillfället att träffa dem som ännu är i livet. Nej, jag är inte där än, men det står väl inte på. Jag kommer att närvara så sällan jag bara kan. Jag vill umgås på andra vis.”

Som kyrkogårdsanställd kan jag inte låta bli att göra några kommentarer. Det är rätt självklart för de flesta skulle jag tro att man vill umgås på andra sätt än vid begravningar. Det är upp till var och en att fixa dessa tillfällen, att ta vara på livet så länge vi har det.

Begravningsakter har genom åren blivit mer och mer enskilda familjeangelägenheter. Man kan fundera mycket på varför det blivit så. Nu sprids information om ett dödsfall med blixtens snabbhet och sociala medier översvämmas med kramar, hjärtan och RIP. Folk utanför familje-/ släktkretsen behöver inte komma närmare den döde/döda än så. Man ”slipper” gå på begravningen. Sorglig utveckling tycker jag.

Vad som är ännu mer tragiskt är utvecklingen mot att avsluta ett människoliv med direktkremation och gravsättning utan föregående kyrklig eller borgerlig begravningsakt. Det är ungefär som att gå bakvägen och kasta ut soppåsen. Soppåsen som innehåller en nära anhörig. Fortsätter tendensen med ”direktare” (kyrkogårdsspråk) blir inte ens umgängesformen att träffas vid begravningar möjlig. Då får vi sitta bakom våra dataskärmar och skicka kramar och hjärtan!